FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Läsandet får oväntade konsekvenser”
Vad tycker du om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Har du frågor, kommentarer eller tips om vad som hände sen? Skriv till flytande.se@gmail.com eller använd kommentarfältet här på bloggen.
Kenneth Engström skriver på Facebook:
Peppe, jag läser just nu din bok; mycket läs- och tänkvärd. Men den har fått oväntade konsekvenser; jag måste flytta min lässtund. Normalt så läser jag en timme runt 23.00 och då går jag ner i varv men din bok kräver eftertanke och startar processer så den har motsatt effekt på mig; jag går upp i varv. Så grattis till en stimulerande bok.
Kommentar: Förlaget har fått flera klagomål i den här riktningen. Vi kan bara uppmana Kenneth och ni andra att läsa klart boken och sedan välja en bok från något annat förlag.
En fråga från signaturen Rosada: ”Jag blir lite förvirrad. Är mannen i havet tysk eller…?”
Kommentar: Det tror vi inte. Han talar av olika skäl tyska, men tysk är han nog inte. Maximilian M Lehr (som dyker redan upp på sidan 7) är uppenbarligen tysk medborgare. Varför han blev tysk, vet vi inte. Från början var han inte med alls. Sedan flöt han upp. Länge hängde tysken ganska löst, i ett manus från 2008 hamnade han plötsligt mitt i historien.
Varför mannen i havet talar tyska får sin förklaring så småningom.
Ulrika S med flera undrar: ”Jag har varit i Port de Pollensa där romanen utspelas. Trevlig by vid havet. Men jag undrar över stavningen av namnet. I boken stavar ni namnet med ”s” (Pollensa). I min turistguide stavas det med ”c” (Pollenca). Googlar jag så hittar jag alla varianter: Puerto de Pollensa, Port de Pollensa, Puerto Pollenca, Puerto Pollensa och ganska ofta Port de Pollença och även Porto Pollenca. Vad gäller egentligen?”
Kommentar: Så förvirrande är det. Allt flyter i denna lyckliga by vid havet, där man pratar både spanska (”Puerto Pollensa”), den mer lösaktiga katalanskan (”Port de Pollensa”, ”Port de Pollença” eller Port Pollensa), engelska (”Port de Pollenca) och dessutom mallorquin som har sina rötter i gammelfranska, inte spanska och som stavar lite si och lite så, ofta ”Port Pollensa”.
Gunnar Fahlström skriver i ett mejl:
”Mycket, mycket intressant bok, har faktiskt aldrig sett nåt liknande. Jag vet inte om jag hänger med i allt men jag läser boken som en bok om läsandet av böcker. Böcker som få läser i dagens ”realtidskonsumtion” även av litteratur.
Kommentar. Böcker flyter onekligen upp här och var i romanen. Här är ”de gamla böckerna” som inspirerat författaren, enligt efterordet:
Johan Asplund: Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Korpen 1987; Peter Benchley: Shark! Collins 2002 David Bodanis: E = mc2, MånPocket 2002; Jorge Luis Borges: Biblioteket i Babel, Bonniers 1993; Melwyn Bragg: Richard Burton, Forum 1988; Alain de Botton: Låt Proust förändra ditt liv, W&W 1997: Truman Capote: Bönhörd, Bonniers 1988; Rachel Carson: Havet, Tiden 1951; K Adlard Coles: Hårt väder till havs, Norstedts 1989; Alfred W Cosby: Att mäta verkligheten, SNS förlag 1999; Jacques Yves Cousteau: Det levande havet, Bonniers 1965; Graham Greene: Resor med moster Augusta, Pan 1990; Graham Greene: Självbiografiskt, Norstedts ePan, 2000; Richard Hamblyn: Molnens idéhistoria, Månpocket 2005; Ernest Hemingway: Farlig sommar, Bonniers 1987; Ernest Hemingway: I vår tid, Bonniers 1985; Ernest Hemingway: Den gamle och havet, Bonniers 1969; Heroditos: Historia, Norstedts 2008; Lars Hultgren: Hav Himmel Helvete, Nautiska förlaget 1997; Curzio Malaparte: Kaputt, New York Rewiew Books 1995; Milan Kundera: Skrattets och glömskans bok, Bonniers 1983; Olof Lagercrantz: Att läsa Proust, W&W 1992; Octavio Paz: Ensamhetens labyrint, Brombergs 2005; Nathaniel Philbrick: I hjärtat av havet, W&W 2000; Göran Schildt: Ikaros hav, Bonniers 1957; Michael Pollan: En andra natur, Pan 2000; Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt 1-5(7), Bonniers 1993; Oliver Sacks: Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, Brombergs 1998; WW Sawyer: Vad är differtial- och integralkalkyl, Prisma 1966; Henrik Tikkanen: TTT, Alba 1979; Virginia Woolf: Vågorna, Bonniers 1980