BREV TILL FÖRLÄGGAREN: ”den bästa av världar”
Thomas Kanger målar också. Men den gröna är min (fotogrtafen ligger i ateljésoffan och läser Candide).
Hej, min förläggare. Vet att du åker omkring i landet och säljer böcker. För egen del odlar jag min trädgård. Kanske inte i Voltaires anda (”Man ska odla sin trädgård”), men möjligen i hans pikareskhjälte Candides mer tillbakalutade mening – ”Det är väl talat…men låt oss nu odla vår trädgård”.
Vernissage på Ingo Stckhlm.
Vad gäller vår gemensamma pikaresk så har jag sen sist fått ett tackmejl från Peter Cottino, intendent hos Munthes San Michele på Capri. Peter har förlåtit mig att jag lånat hans namn till amerikanen, hajexperten och den möjlige CIA-agenten Peter ”Pete” Cottino i boken (se sid 357).
Jag har även skickat en bok till Jan Winblad von Walter på Mallorca, som förklarat sig villig att hjälpa oss att ordna vårt spanska boksläpp på den gröna ön efter sommaren.
I övrigt skriver jag på. Du hittar mig allt oftare i ateljén. Thomas Kanger kom förbi härom dan. Hans nya spänningsroman ”Drakens år” ligger ute på bokdiskarna just nu. Han får fin kritik och kopplar av med att måla igen (bildbevis!)
Apropå att måla. I veckan pratade jag om ”Om hur en man övervinner sin rädsla för hajar” på reklambyrån Ingo (f.d Grey + Ogilvy), där jag ställer ut ett 20-tal målningar hämtade ur mannen i havets mentala minneskort.
Voltaire har fel – jag lever i den bästa av världar!
PS. Tack i efterskott för lunchen med nye författarkamraten Richard Nilsson från Ljungskile – vilken fasansfullt spännande roman han skrivit!
Synd att du inte fick chansen att förlägga ”Johan & Louise”. Tyvärr har du även missat en annan författare jag är grymt avundsjuk på: Gunnar Brulin, journalist på Mål & Medel, presenterade igår kväll sin nya roman ”Depån” på Aguéli café, nära min ateljé vid Hornsgatspuckeln.
Även han har valt att ge ut sin bok på eget förlag, väsentligen distribuerad via egna nätverk (Köp den här!). 
Kanske en trend nu när den gamla bokbranschen/handeln tycks gå på knäna?
Rötjutet på Aguéli var sådär, men musiken var bra och Gunnars roman är mycket, mycket bra. Den ingår i en trilogi och om den första boken skrev Erik Löfvendahl i Svenska Dagbladet: ”En vacker, bitvis rå och fullkomligt oförutsägbar bok som trotsar alla genrer förutom essän..”.
För egen del tyckte jag att detta är modern arbetarlitteratur när den är som bäst. Lägg namnet på minnet och glöm inte var du läste det först!
Nu ska jag återvända till Mr Parker Pynes bortglömda äventyr (mer om det en annan gång).
Din
_________________________________________________________
Saknar du ett eget ex av ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”? Beställ ett signerat exemplar här. Eller köp den i din lokala bokhandel.
FLASKPOST FRÅN CARLSON: ”HÄR SKREVS ROMANEN OM MANNEN I HAVET”
PEPPES BODEGA. Pollencabukten, Målades på Sturehof Mellanbaren. Hänger nu på PR-byrån Friends Agenda, Grevturegatan 7. Hela målningen är 6 x 3 m, Metro köpte den högra tredjedelen som avskedspresent till VD-legenden Pelle Törnberg.(Foto: CA Carlson)
CA CARLSON: Fotograf, skulptör, livsnjutare.
Det flyter upp allt fler bilder kring mannen i havet. Författarens kompis CA Carlson har varit hygglig att sända oss ett fotografi på en stor målning från Pollencabukten.
– Med den utsikten framför ögonen skrevs ”Hur en man övervinner sin rädsla, skriver senor Carlson tvärsäkert.
Carlson, fotograf, skulptör och livsnjutare har bott länge i Port de Pollenca. Han ljuger aldrig, men har stor fantasi. Klart är dock att han hyrde den våning med takterass med utsikt över havet, som i boken tillskrivs Dr Cervantes svärfar.
Allt hänger ihop.
_________________________
Har du ännu inte läst boken från Mallorca? Köp den hos din lokala bokhandel (se nedan). Eller beställ ett signerat ex här.
STÖD DIN LOKALA BOKHANDEL!
Mia Strandell och Åsa Berg förverkligar en dröm.
I 88 år har olika entreprenörer hållit liv i Brommabornas bokhandel. Nu har anrika Äppelvikens Bokhandel fått en rejäl ansiktslyftning.
”Intresset för att läsa och skriva har vuxit enormt och vi vill skapa den bästa mötesplatsen för just denna lust”. Det säger Åsa Berg, som efter 14 år i designbranschen satsar på bokbranschen.
Nu förverkligar hon en dröm tillsammans med Mia Strandell, före detta marknadschef på SOS-Barnbyar och projektledare på reklambyråer och på TV4.
”Den lokala prägeln är jätteviktig och därför ska vi satsa mycket på kunddialog. Det är ju kunderna som är de verkliga experterna”, säger Mia.
Behöver vi tillägga att en av de många böckerna i Äppelvikens Bokhandel handlar om en man som flyter omkring i Medelhavet?
________________________________________
Här hittar du några andra bokhandlarentreprenörer över landet där du kan köpa ditt eget ex av ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”:
LÄSARBREV: Liz Taylor dog mitt i ”The Sea”
Det kom en flaskpost från Luleå:
”Mannen i havet säger ofta att slumpen är ingen tillfällighet. Jag undrade ofta om
Liz Taylor (och Cleopatra) som dyker upp i havet.
det bara var något man säger tills jag hör på radion att Liz Taylor är död. Dom säger det precis när jag kommit till kapitlet i ”Hur en man….” där mannen i havet pratar om att Richard Burton och att han kallar sin fru för ”The Sea” när han var full (sid 243).
Snacka om Slump!!! Eller är det en Tillfällighet????? /undrar Sigge B
Kommentar: Där ser du. Allt hänger ihop. Återkom när du hör någon kalla sin fru för Old Snap-shot eller Quicktake – två av Burtons andra smeknamn på sin fru.
__________________________________________________
Undrar du varför Elisabeth Taylor hamnar i en roman om en man som flyter omkring i Medelhavet? Beställ ett signerat exemplar nu.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Jag vill den ska räcka länge…”
Mannen i havet har återvänt från brottsplatsen.
Återkommen från en kort vårresa till den underbart gröna och solupplysta brottsplatsen i Medelhavet. På en plats ika långt från det oroliga Nordafrika som det europeiska fastlandet – plockar vi upp en trevlig flaskpost från Richard Nilsson:
Haj-boken är mycket speciell och jag kan inte påminna mig om ngn liknande läsning. Jag uppskattar en galen historia som känns äkta.
Fundera på vad jag menar där!
Språket är underbart och tycks dansa mellan illustrationerna. Det är en luftig och klar berättelse i allt sitt studsande mellan tankar. För mig är detta inte en bok jag sträckläser. Jag vill att den skall räcka länge…
NU ÄVEN PÅ BOKUS.SE
Nu kan du köpa ”Om hur en man övervinner sin rädsla för hajar” även via nätbokhandeln Bokus.se. Priset är till och med några tior lägre än här på mannen i havets egen hemsida.
_________________________________________________________
Vill du trots det köpa boken med författarens flytande signatur är du välkommen att beställa boken här…
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Jag mötte Morgan”
Flaskpost är en underskattad form av postgång. Det ramlar in riktigt roliga mejl till flytande.se£gmail.com. En av dessa otroliga brev kommer från Hans Larsson.
Det lyder så här:
Morgan gjorde aldrig någon pudel.
Hej Mannen i havet,
jag måste fråga en sak. I din bok berättar du om en hund som springer omkring i Puerto Pollenca (som jag lärt mig att det ska stavas). Jag undrar om det är en ”fantasihund” eller en hund som funnits på riktigt.
Det hör nämligen till saken att jag brukade bo i Alcudia på mina semestrar innan min fru dog. Vi tog ofta bussen till Puerto Pollenca, som var lugnare och vackrare än ”turisthålan” Alcudia. Vid en av våra besök träffade vi en svensk kvinna som bodde i samhället och som hade en liten pudel (?) som hette Morgan eller Mållgan,
Kan det möjligen vara samma ”jycke”?
Kommentar: Världen är liten och Port de Pollensa är ännu mindre men dessto trevligare. Det är klart att Morgan finns på riktigt! Eller åtminstone har funnits.
Morgan är död, saknad av sin matte Annika Reuter och oss andra. Många är vi som log när vi såg Morgan springa omkring i byn, ta sig dopp som vi andra och sedan sitta i skuggan utanför Casinet.
Men någon pudel gjorde aldrig Morgan…
________________________________________________
Har du träffat Morgan? Eller har du något minne av Mallroca som knyter an till Hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Skriv till:
flytande.se@gmail.com.
Har du ännu inte läst boken, beställ den här och nu.
FLASKPOST FRÅN ANDRÉ PRAH: ”Jag vill flyta med…”
Konstnären André Prah.
Peppe, du är helt underbar. Nu har jag läst boken och jag ville att den aldrig skulle ta slut. Jag vill fortsätta att flyta med – kolla molnen och bevaka Onsdag så han är på plats och att hajfenan inte cirklar för nära.
Jag är djupt imponerad av din fantasirikedom som vinklar och spretar åt olika håll-hit och dit-ut och 
in-kors och tvärs-ja jävlar vad kul. Sen är utformningen av boken helt makalös med teckningarna av Björn, överstrykningar, understrykningar, kladd med spännande linjeteckningar….ja jag är verkligen mållös…
DEN KRITISKE RECENSENTEN: ”Ett ganska intressant experiment”
Han har en död vithaj i släptåg när han flyter iland på en strand på Mallorca. Mannens förflutna är ett mysterium och Dr. Cervantes får i uppgift att försöka bota minnesförlusten. Berättarperspektivet växlar mellan dessa två huvudpersoner och blir till en relativt komplex berättelse med tydligt filosofiska inslag. En elakare läsare än jag skulle säkert kalla dessa för kvasifilosofiska och även påtala att författaren Peppe Engberg gör utvikningar som visar på god kännedom om Googles sökfunktion. Är det intressant att läsa? Jo, visst finns en hel del fyndiga passager men som helhet betraktat blir det en fragmentarisk läsupplevelse. Det hjälper inte att Engberg är en slipad skribent som besitter god språk- och stilkänsla. Kanske behöver han bara en brutal redaktör som kan strukturera och skära i det alltför omfattande stoffet?
Björn Engbergs illustrationer bidrar till att göra boken till ett intressant experiment.
Peppe Engberg har en bakgrund som konstnär och chefredaktör, bland annat för reklambranschens tidning Resumé. Reklamtänket har han tagit med sig in i sitt författarskap och debutromanen blir en produkt och ett ganska intressant experiment i både innehåll och form. Björn Engbergs illustrationer bidrar till detta. Idén med att illustrera en roman på det här sättet är både kul och modig. Återigen skulle den där elaka läsaren kunna påstå att Peppe Engberg skapat ett koncept – eller en produkt – snarare än engagerande skönlitteratur. En snäll läsare, som jag, kan dock nöja sig med att konstatera att boken säkert fungerar väl för rätt sorts läsare. Och ja, det finns en blogg!
Ha det bra!
Recensionen är publicerad i Eskilstuna Kuriren. Björn är universitetsadjunkt på Mälardalens högskola/Mälardalen University. Hans egen kreativa sida hittar du här.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: Äntligen!
Facebook är underbart! Du vet väl att Mannen i havet har sin egen Facebookgrupp (sök; Hur en man övervinner sin rädsla för hajar).
Sedan finns det mycket annat roligt. Richard Nilsson, själv författare, skriver på sin Facebooksida:
Vilken underbar bok jag håller i handen! Min spontana känsla säger ”Äntligen!”. Skall bli underbart att följa denna galna historia, uppblandat med fantastiska illustrationer!
Det blir nog..ÄNTLIGEN!
____________________
Richard Nilsson är författare, kolla in hans hemsida här.
Har du sagt vad du tycker? Skriv till flytande.se@gmail.com
UR CERVANTES ARKIV: Opublicerad teckning återfunnen
Arkivmaterial ur Dr Louis Guiseppe Cervantes journaler.
Mannen i havets läkare, dr Louis Guiseppe Cervantes, har hört av sig till Beijbom Books. Han har därvid varit vänlig nog att överlämna viktiga dokument om sin patient, som militären aldrig kom över. Däribland teckningar och frivola anteckningar, som hittills inte varit kända och inte publicerats.
En av teckningarna föreställer någon slags fågel, som möjligen förebådar Onsdags landning. Eller bara är ett förvirrat minnesspår utan förankring i verkligheten där ute på havet.
______
Mannen i havet är fortfarande på fri fot. Har du info att lämna till Dr Cervantes? Skriv till flytande.se@gmail.se. Har du ännu inte köpt Peppe Engbergs lätt flytande roman från Mallorca? Beställ här.
FLASKPOST FRÅN… restaurang KB
Skröna skrevs snarare i den här miljön än flytande i havet, tror skribenten.
Underskön skröna, den där boken Peppe Engberg skrivit. Förvirrande som ett rävgryt; många ingångar, men bara en väg ut.
Hur har han lyckats få ihop allt detta flytande i Medelhavet, tänkte jag. Härom dagen råkade jag se författarens egenhändigt målade vägg på restaurang KB här i Stockholm och förstår i ett slag hur, var och varför författaren tänker som han gör.
Tack för en härlig upplevelse x 2, hälsar Kenneth R Hagman.
PS. Gör som författaren – besök gärna KB (ring 08-679 60 32 och boka bord 57 så hamnar du mitt i festen på bilden). Har du ännu inte läst skrönan som kanske skrevs här? Gå in här och beställ ett signerat exemplar direkt av författaren.
FACEBOOKGRUPPEN: Hälsning från Dr Cervantes
Internet är underbart och böckernas värld ännu bara bitvis kartlagd! ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” har som du kanske vet en egen
Tidstypisk bild ur Dr Cervantes journal?
grupp på Facebook. En av dem som nyligen flöt upp i den gruppen är ingen mindre än Dr Louis Guiseppe Cervantes – den läkare som mannen i havet diskuterar livet med i traumaklinikens badkar på Mallorca.
Dr Cervantes skriver på Facebook: hi Man in the Sea! Just read your book in the habile Spanish translation senor Carlson gave me and I must say I’m impressed. I knew u was just fooling me in the bathtub, but I didn’t realise u stole all my notes. Happy my wife can’t read Swedish!!! obtener así!
Hälsning från författaren: Hola! Dr Cervantes, lo siento que yo te engañé. Send my greetings to your wife – and la Chica Inglés, no.
Även förläggaren hälsar med hjälp av Google översättninsgprogram: MI GRABADORA! SALUDA AUTOR EDITOR
Annica Reuter i Port de Pollenca tror sig veta vad som finns i glaset: Ja ja ja que buena foto! Hierbas 50/50¿?
Tro’t om du vill.
.
________
Har du inte träffat Dr Cervantes i denna skröna från Mallorca? Finns i välsorterade bokhandlare. Vill du köpa boken med författarens flytande signatur kan du beställa boken här…
RECENSENTEN HAR ORDET: ”En oemotståndlig skröna”
Min författare, här kommer tidningen Journalistens recension. Recensioner läggs inte ut på nätet, så jag skriver av den från papperskopian. Omdömet, som formulerats av Qia Rindevall, lyder så här:
”Peppe Engbergs debutroman sjuder av berättarlust. Mellan ”handskrivna” anteckningar och teckningar klottrade över så gott som varje sida i boken får vi bekanta oss med en man som flutit i land på Mallorca med en stor död haj på släp. Han har tappat minnet och får hjälp av en psykiater att ta reda på vad som hänt. Placerad i ett badkar berättar mannen fragment ur sitt förflutna och om hur han fördrivit tiden flytande i havet.
En kärlekshistoria pockar på att få berättas. Tankegångarna vindlar sig fram med oväntade vändningar och är inte alltid så lätta att följa. Men det är en oemotståndlig skröna som förtjänar många läsare…”
Vid protokollet
Karl, din bokförläggare
PS. Förläggaren har muntligt förklarat sig mycket nöjd, inte minst för att tidningen stavat förlagets namn rätt.
….
Tillägg senare, mejl från förläggaren:
.________
Har du inte kommit över denna skröna från Mallorca ännu? Finns i välsorterade bokhandlare. Vill du köpa boken med författarens flytande signatur kan du beställa boken här…
NU ÄVEN PÅ ADLIBRIS
Det våras för boken och internet är underbart. Nu kan du köpa ”Om hur en man övervinner sin rädsla för hajar” via Adlibris. Priset är till och med lägre än här på mannen i havets egen hemsida.
Vill du köpa boken med författarens flytande signatur är du även i fortsättningen välkommen att beställa boken här…
Recensenten: ”FRÅN HAJEN TILL BOKHYLLAN VIA PROST”
Björn Engbergs uppkäftiga illiustrationer uppmärksammas i dagens recension.
Idag skriver Tidningen Kulturen om mannen i havet:
– Liksom Marcel Proust är läkaren och hans patient på spaning efter den tid som flytt, vilket avspeglar sig i Engbergs minutiösa prosanät som inte låter någonting passera förbi obemärkt, skriver Jonas Fries i Tidningen Kulturens recension av ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.
Under rubriken ”Från hajen till bokhyllan via Proust” tar Fries fasta på författarens kärlek till gamla böcker och hans avslutande slutsats tycks återspegla berättelsens inneboende splittring: ”Det är en bångstyrig debut som greppar om stora ytor, men inte med samma glöd lyckas balansera dem i sitt eget beskrivande universum…”
Tror vi. Här kan du själv läsa recensionen.
Vill du själv skriva en recension? Skriv till: flytande.se@gmail.com. Har du ännu inte läst den lätt flytande romanen om konsten att vara man? Gå in här och beställ ett signerat exemplar av författaren.
FLASKPOST FRÅN ANNIKA I PORT DE POLLENCA
Redan i början av det förra seklet...
Om du läst ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” vet du var mannen i havet har sin hemmahamn. Annika Reuter har lyckan att bo i den byn. Idag har hon skickat bilder, som Port de Pollenca såg ut förr i tiden.
Ett pontonplan spelar en central roll i doktor Cervantes liv. Här finns bildbevis att det fanns ett pontonflygplan redan i början av det förra förra seklet…
Har du ännu inte läst den lätt flytande romanen om konsten att vara man? Gå in här och beställ ett signerat exemplar av författaren.
FLASKPOST FRÅN EMMA: Fotnötterna en bok i sig
Mellan hajen och kvinnorna. Illustration: Björn Engberg.
Gör som Emma – skriv till flytande.se@gmail.com och tala om vad du tycker om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.
Emma har börjat bakifrån:
”…Det är mycket ovanlig bok Peppe Engberg skrivit. Jag känner inte författaren, men förstår att han tänker på en väldigt massa saker.
Mest imponerad är jag över hans ”fotnötter”, dom kan nästan läsas som en egen bok för sig. Ett exempel:
Författaren Francesco Petrarca (1304–1374) brukar kallas för »den första moderna människan«. Han skrev kärleksdikter till sin älskarinna Laura, vars liv vi i övrigt inte vet någonting om. Doktor Cervantes har dock påpekat att Laura dog ung – en egenskap som tycks upprepa sig när det gäller de kvinnogestalter som dyker upp i dessa samtal (Virginia Woolf, barnflickan, Isabelle Eberhardt, den engelska flickan, kanske även kvinnan som kallas Alexandra).
Vurmen för den döda kvinnan är en gammal (manlig) tradition i litteraturen. För Edgar Allan Poe är hon »the most poetic object«. De mest kända kvinnorna i böckernas värld är döda: Tolstoj tar livet av Anna Karenina, Zola gör dito med Thérèse Raquin. Flaubert gör processen kort med Emma Bovary. Ibsens Hedda Gabler skjuter sig. Strindberg tvingar fröken Julie att skära halsen av sig. I »Over Her Dead Body« (Manchester University Press, 1992) visar Elisabeth Bronfen att även i den västerländska konsten är en bra kvinna en död kvinna.
Jag visste inte ens att jag inte visste allt detta innan jag läste om mannen i havet! Tack för det…”
Emma Bodin
Har du ännu inte läst den lätt flytande romanen om hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Gå in här och beställ ett signerat exemplar av författaren.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Du är som fotspår i sanden”
Här nånstans, kanske. Foto: CA Carlson.
Hola Peppe, dikt eller sanning ”mannen och hajen”!?!
Tidens förvirring och bristen på källor skapar säkert problem, men jag strävar efter och ser en klar linje i din berättelse.
Du är som fotspår i sanden längs med havet på stranden i Puerton.
Omgiven av fragment ofta obskyra, ibland motsägelsefulla, får inte blanda ihop gissningar med fakta, en insikt om den mänskliga passionen.
Lycka till med den ”Spanska versionen av Hajen” och med nästa bok från PdP.
Vännen CA
PS. Tur att han finns Kalle och Beijboms Books.
Har du ännu inte läst den enda boken om hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Gå in här och beställ ett signerat exemplar direkt av författaren.
FLASKPOST FRÅN GUNNEL: ”Minnena dyker upp”
Romanen får Gunnel att återvända till minnenas by.
Inget är som flaskpost från läsarna. Skriv och tala om vad du tycker om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.
E-post: flytande.se@gmail.com
Hej Peppe!
Vilken strålande bra bok du skrivit. Nu har jag äntligen läst färdigt. Jag har ”sugit” på orden och följt berättelsens vindlingar med stort nöje. Slutet var ungefär vad man kan vänta sig av dig, som alltid handgripligen har funnit på råd, även om det sett besvärligt ut. Härligt att följa med i gränderna och längs havet i Port de Pollenca. Minnena dyker upp.Fortsätt att ge oss mer i pikarest-stil eller hur fantasin för tillfället flödar.Gunnel
Har du ännu inte läst den enda boken om hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Gå in här och beställ ett signerat exemplar
TÄVLING: … Jo men vad svarade hajen när du sa hej?
Domare: Sture Hegerfors.
Vad säger en man som flyter omkring i Medelhavet och plötsligt möter en haj? Och vad svarar hajen? I ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” grubblar mannen i havet över hälsningsfraser på havet (sid 212). När läsarna på egen hand fick besvara hälsningen fick vi kalla in Sture Hegerfors, humorexpert och president i Svenska Serieakademien, daglig cartoonist i Göteborgs-Posten.
Måndagen den 31 december kl 11:03 skrev Bokförläggaren i sin statusrad på Facebook: ”Dagens
Men vad säger hon egentligen?
pratbubbla. Två repliker skall skapas. Vad säger en man som flyter omkring i Medelhavet och plötsligt möter en haj? Och vad svarar hajen? Bästa bidraget belönas med debutromanen Peppe Engberg: Hur en man övervinner sin rädsla för hajar.
Ibland tror även en förläggare att han skriver i vattnet. Inte så. Många ville tävla om vad hajen sa. Pga av jävsförhållanden överlämnades det slutliga valet av vinnare till Sture Hegerfors, humorexpert och president i Svenska Serieakademien, daglig cartoonist i Göteborgs-Posten. Denne valde att kora två vinnare bland nedanstående.
Sinnika Andersson:
Mannen: Du och jag tycks röra oss i samma vatten.
Hajen: Själv brukar jag kalla det för soppspad.
Eva Tiwe:
Mannen: Haj?
Hajen: Ja, haj!
John Ahlmark:
Mannen: Hjälp, nu blir jag hajmat.
Hajen: Va, gillar du också tyska femtiotalsrullar?
Marianne Fountain Jern:
Mannen: Såg dig i Hajen. Kan jag få din autograf?
Hajen: Nu hajar jag ingenting!
Per Meelgard-Löken:
Mannen: Haj på daj, nu har jag tydligen inget val?
Hajen: Nej, nu är du torsk.
Gunilla Litzell:
Mannen: Jag tycker charterresorna är rätt hajpade.
Hajen: Ja, ålways är det nå´t som drabbar turisterna…
(Finalbidrag:)
Marianne Fountain Jern:
Mannen: Jag har övervunnit min rädsla för hajar.
Hajen: Det borde du inte ha gjort.
Gunilla Litzell:
Mannen ögon blev större och större när han hajade vad som kom emot honom. Och samtidigt hörde han turisternas allsång på stranden: ”Kom i plåstervals, lägg din lösa arm om din hals…”
Kjell Åke Hansson:
Mannen: Hjälp! Nu är goda råd dyra!
Hajen: Va? Är du också börshaj?
Kurt G Gustafsson:
Mannen: Don´t be afraid.
Hajen: No. Be afraid. Very afraid.
Kjell Åke Hansson:
Mannen: Vad heter du min lille vän?
Hajen: Ulf Hannerz.
Björn Engberg har ritat illustrationerna i boken.
Gustaf Wiklund:
Mannen: Jag är en grevé.
Hajen: Jag är en rostig sadelstolpe.
Cathrine Green:
Mannen: Haj, haj, haj!
Hajen: Hi! For gringos…one call only.
Gunilla Litzell:
Mannen: Vad kallas du när du dyker upp i tv?
Hajen: Haj Definition.
Anna Källdén:
Mannen: Har du sett Heimat?
Hajen: När, men däremot hajmat.
OCH HÄR ÄR FINALBIDRAGEN:
John Ahlmark:
Mannen: Nu gäller det att handla snabbt.
Hajen: Själv handlar jag på sharkavdelningen.
Kjell Åke Hansson:
Mannen: Varför har du en läsplatta i munnen?
Hajen: Det är bara min HajPad.
Gunilla Litzell:
Mannen: Vad skrek börsmäklaren när han försvann i ditt gap?
Hajen: All Time Haj
Christina Santos:
Mannen: Oh, shit!
Hajen: Oh, boy!
OCH VINNARE ÄR…
Bokförläggaren och hans författare valde finalbidragen. Pga av jävsförhållanden överlämnades det slutliga valet av vinnare till Sture Hegerfors, humorexpert och president i Svenska Serieakademien, daglig cartoonist i Göteborgs-Posten. Denne valde att kora två vinnare:
John Ahlmark:
Mannen: Nu gäller det att handla snabbt.
Hajen: Själv handlar jag på sharkavdelningen.
Kjell Åke Hansson:
Mannen: Varför har du en läsplatta i munnen?
Hajen: Det är bara min HajPad.
PS. Kjell Åke Hansson har harrangerats vid en ceremoni på NK (han har själv skrivit rapport om detta på FB). Vinnaren John Ahlmark har harrangerats vid en prisceremoni på sin arbetsplats, SACO, en ceremoni där även SACOs ordförande Anna Ekström delvis deltog i.
Bokförläggaren och hans författare tackar alla medverkande för goda bidrag och många skratt.
DAGENS RECENSION: ”Jag är full av beundran”
Nödvändiga böcker glöder mer, menar recensenten i Mål € Medel.
”Man brukar skilja mellan böcker som är läsbara och skrivbara. Med det senare menar man böcker som författaren varit tvungen att skriva på just det sätt som han gjort. Det är nödvändiga böcker som har speciell karaktär, de är vilda, galna och glöder mer. Peppe Engbergs debutroman är en sådan bok”.
– Här kommer en rykande färsk recension av din märkliga bok. Jag har klivit upp ur badet och är full av beundran. Det skriver Mål 0ch Medels Gunnar Brulin vars recension lyder så här:
”Man brukar skilja mellan böcker som är läsbara och skrivbara. Med det senare menar man böcker som författaren varit tvungen att skriva på just det sätt som han gjort. Det är nödvändiga böcker som har speciell karaktär, de är vilda, galna och glöder mer.
Peppe Engbergs debutroman är en sådan bok. En man har flutit iland på Mallorca med en fyra meter lång haj på släp som han på något sätt lyckats döda. Han har överlevt en katastrof men förlorat minnet på kuppen. En läkare på öns traumaklinik försöker ta reda på vem mannen är och vad som har hänt honom. Liksom den gamle revolutionären Marat är det först när han sitter i ett badkar, omsluten av vatten, som minnena återkommer.
Illustration: Björn Engberg.
Med hjälp av en berättarröst och en illustrerad anteckningsbok som delas av både traumaläkaren, en korresponderande hajexpert, och någon slags klottrare får vi ta del av mannens mardröm. Han ligger på rygg i det varma vattnet och väntar på sanningens ögonblick då hajen ska anfalla. Det gäller att bygga upp ett försvar.
Mer ska inte avslöjas. Det är naturligtvis en kärlekshistoria, och visst finns det vin, kvinnor och sång, men det är framförallt en kärleksförklaring till alla underbara böcker som vi har läst och som finns inom oss, när vi behöver dem.
Peppe Engbergs bok är inte bara skrivbar utan i högsta grad läsbar. Jag lägger mig i badkaret och läser. Att jag inte har något hav att titta ut över gör inget eftersom den är vackert illustrerad med sonen Björns hajbilder.
Har du ännu inte läst boken om hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Gå in här och beställ ett signerat exemplar.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Hajmannen dök upp i vårt badrum!”
Nu även i var mans badrum?
Snart i var mans badkar? Maria Larsson ställer frågan i sin flaskpost till flytande.se@gmail.com:
Hej där, vi vill bara berätta att Din bok blivit högläsningsbok i vårt sovrum. En mycket tänkvärd och rolig bok som inte liknar nåt annat vi läst. Märkligt nog dyker den också i den konstigaste sammanhang, Haj-mannen dyker t.o.m i vårt badkar! Vi håller nämligen på att renovera vårt badrum och surfar därför runt på olika sajter. Döm om vår förvåning när vi på den till synes oskyldiga hemsidan badrum.se hittar följande information.
Kommentar: Maria, vi har ingen annan förklaring än att mannen i havet försöker vara den du vill att han ska vara. I dagarna har ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” börjat säljas i bokhandeln (bl a på adllibris), därav pressmeddelandet.
OBS! Den information som dök upp på Marias badrumssajt har nu stängts ner. Innehållet kan läsas där det bör finnas – dvs hos olika nyhetsbyråer (t ex här).
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Män tänker VÄLDIGT mycket…”
Den mannen tänker mycket...
Romanen om mannen i havet sprids ännu bara i en begränsad vänupplaga. Trots det flyter det in en jämn ström av mejl till mannens e-postadress (flytande.se@gmail.com). Amanda har gjort en sensationell upptäckt under läsningen…
Läser om Hur en man övervinner sin rädsla för hajar med mycket stort intresse. Handlar verkligen om konsten att vara man, en ”konst” jag grubblat mycket över. Jag är sambo med en av samma art sen ett år tillbaka och er bok har fått mig att fatta att män verkligen tänker VÄLDIGT MYCKET och VÄLDIGT annorlunda. /Amanda
KRITIKERN: ”Pikaresk väl värd många läsare”
Bengt Söderhäll, poet och kritiker hittar en pikaresk i sanden.
– När läsningen börjar hörs i radions P1 nyheter från Sharm –el Shejk och hajattacker mot badande turister och när jag häromdagen läst ut boken, hör jag i Vetenskapsradion att hajar förmodligen är färgblinda, varför det bästa för badande i hajrika vatten är att inte vara kontrastrik!
Bengt Söderhäll placerar sin recension i verkligheten. Vad han tycker om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”? Svar: En vindlande, associativ, förundransbejakande pikaresk väl värd många läsare…
Vackert! Författaren och Förläggare bugar och påpekar för nytillkomna (yngre) läsare att pikaresk eller pikareskroman (av spanskans picaro = skälm, odåga, skurk) är en roman bestående av kortare episoder snarare än en enhetlig berättelse. Handlingen hålls samman av exempelvis en kringresande munter och äventyrslysten vagabond. Utmärkande är bland annat ett stort persongalleri, att handlingen inte är bunden till en viss social miljö eller klass och att den har någon form av kritiskt perspektiv.
Romantypen uppstod vid mitten av 1500-talet i Spanien. Ett exempel är Lazarillo de Tormes av okänd spansk författare, ett annat är Gil Blas av den franske författaren Alain-René Lesage. Och nu har alltså den vänlige Bengt Söderhäll, poet och ordförande i Stig Dagerman Sällskapet, hittat en modern pikareskskrivare i havet utanför Mallorca.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: Planet finns på riktigt!
Bildbevis: Åtminstonte planet finns på riktigt.
Signaturen ”Ofta på Mallorca” har upptäckt att allt inte är en skröna i ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”:
”Jag citerar ur boken: Planet har sin hemmahamn vid marinbasen i Port de Pollensa, där Cervantes gjorde sin militärtjänstgöring. Även på den tiden skedde incidenter. Särskilt när de självsvåldiga piloterna gick ner i bukten för att fylla på den stora vattentanken i havet.
Doktor Cervantes har skäl att minnas.
Vid ett tillfälle hade han betalat piloten tiotusen pesetas för att ta med dem i flygplanet. Det var under en av dessa vansinniga loopingar han första gången kysste den engelska flickan…” (sid 162).
När jag läste detta drog jag mig till minnes att jag själv måste ha sett detta plan göra sina märkliga lopopings överPollencabukten. Jag letade bland mina semesterbilder och se där har vi det! Även skrönor innehåller små bitar av sanningar…/Ofta på Mallorca
BREV FRÅN MANNEN I HAVET: ”Skyll inte på mig”
Mannen i havet? Senast siktad utanför Gibraltar.
Ett märkligt bud når mig från den nordeuropeiska tundran. Det sägs att det kommit ut en bok om en man som flyter omkring i ett hav. Om det är sant att den mannen är jag, så bör allt ansvar läggas på berättaren och förläggaren. De har utan att fråga mig tagit sig friheten att offentliggöra innehåll i de samtal som fördes under mycket speciella förutsättningar på en terapiklinik i Palma de Mallorca.
Att någon lyckats tränga igenom de snåriga anteckningar som doktor Cervantes och jag förde under några dagar eller veckor är i sig ett mysterium. Jag har förståelse för att det hela kan verka förvirrande på nyktra läsare. Det mesta sa jag bara för att hålla Cervantes på gott humör, stackarn hade problem med själv.
Somliga av er undrar kanske hur historien egentligen slutade. Jag kan säga så mycket att jag befinner jag mig under omständigheterna väl, om än inte torrskodd.
Däremot hade jag uppenbarligen fel på en väsentlig punkt. En tidig morgon berättade jag för Onsdag att ytströmmarna från Atlanten in i Medelhavet håller en medel-hastighet på tre knop – vilket garanterat skulle hindra oss från att flyta ut genom Gibraltar sund (sid 107). Det visade sig att naturkrafterna verkade på ett lite mer komplicerat sätt.
M.i.H
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Det här är ingen bok”
Inget är som flaskpost. I mitten av december hölls ett informellt vernissage för 200 vänner (skrålla ner till tidigare inlägg här på bloggen). En särskild upplaga tryckets upp och här är några glada tillrop från de första läsarna:
Vinterstormen tog de stora tallarna på Vora Mar (Foto: Jan Pagmar).
”Jag har läst och är imponerad av att du på så skickligt sätt berättar om dig själv och din omgivning och personerna i ditt liv. Dina referenser till böcker du läst gör innehållet intressant. Jag känner igen mycket i ditt liv. Vi har ju träffats en hel under ett antal år.… Lite lokalkännedom har jag också av Pollensa med omgivning. Björns målningar var fantastiska. Han skulle ju kunna fortsätta med konsten.
Din biografi är lysande, men det är inte säkert att jag förstår allt. Kanske klarnar det, när jag läst färdigt. Bra idé med dr Cervantes, som hjälper dig att reda ut ditt liv.
Gunnel
Shit, det här är ingen bok Peppe! Det vet jag, för böcker läser man på kvällen när man är trött, som avrundning av fredagskvällen, som avkoppling. Det gick inte, jag har provat. Som rysk kaviar som nattmacka. Nej! Varje litet korn kräver sin alldeles egna högtidsstund, klarvaken stund, växer sig till ett runt svallande arommoln runt, runt i munnen och jag sväljer, lätt suckande med ett leende. Vad det än är så är det underbart. Naturligtvis!
Och ändå har jag som vanligt inte begripit något.
Sidan 275 nu
Tack!
Louise
Signaturen ”Vinterbadare” känner igen sig i romanens beskrivning av stormens härjningar längs strandpromenaden Passeig Vora Mar i Port de Pollensa:
– Jag var faktiskt där det året. Det var utegångsförbud och vi hade ingen elektricitet. Jag bodde på Illa Dór som jag tror ligger nära den takterrass där berättelsen verkar vara skriven. Konstig känsla att återvända i en bok…
En av många illustrationer i boken.
Signaturen K.S skriver till författaren:
Hej Peppe
Läste ut din bok igårkväll. Jag kan nog inte ge ett objektivt omdöme…liknar inget jag läst förut.
Gillar att filosofi möter naturkunskap och fann många klurigheter att gömma i mitt hjärta. Ibland tycker jag det var för mkt naturkunskap o för många påminnelser om vad storyn handlar om när läsaren togs tillbaka till huvudspåret, mao lite för långt.
…Hoppas den oinvigde läsaren o recensenterna tar emot boken väl. Den är unik. Jag tycker Mallorca ska framgå tydligare, på omslaget för jag tror det säljer.
Lycka till!!!
Vad tycker du om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Har du frågor, kommentarer eller tips om vad som hände sen? Skriv till flytande.se@gmail.com eller använd kommentarsfältet här på bloggen.
MEJL FRÅN FÖRLÄGGAREN: ”Nya upplagan på väg”
Peppe, min författare!
Nu har omtryckta Haj-boken kommit till Förlagssystem i Falun. Två kartonger kommer ner till Förlagssystem i Sthlm, Lindhagensplan, fred förm.
FLASKPOST FRÅN LÄSARNA: ”Läsandet får oväntade konsekvenser”
Gamla böcker kommer flygande i mannens minne.
Vad tycker du om ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar? Har du frågor, kommentarer eller tips om vad som hände sen? Skriv till flytande.se@gmail.com eller använd kommentarfältet här på bloggen.
Kenneth Engström skriver på Facebook:
Peppe, jag läser just nu din bok; mycket läs- och tänkvärd. Men den har fått oväntade konsekvenser; jag måste flytta min lässtund. Normalt så läser jag en timme runt 23.00 och då går jag ner i varv men din bok kräver eftertanke och startar processer så den har motsatt effekt på mig; jag går upp i varv. Så grattis till en stimulerande bok.
Kommentar: Förlaget har fått flera klagomål i den här riktningen. Vi kan bara uppmana Kenneth och ni andra att läsa klart boken och sedan välja en bok från något annat förlag.
En fråga från signaturen Rosada: ”Jag blir lite förvirrad. Är mannen i havet tysk eller…?”
Kommentar: Det tror vi inte. Han talar av olika skäl tyska, men tysk är han nog inte. Maximilian M Lehr (som dyker redan upp på sidan 7) är uppenbarligen tysk medborgare. Varför han blev tysk, vet vi inte. Från början var han inte med alls. Sedan flöt han upp. Länge hängde tysken ganska löst, i ett manus från 2008 hamnade han plötsligt mitt i historien.
Varför mannen i havet talar tyska får sin förklaring så småningom.
Ulrika S med flera undrar: ”Jag har varit i Port de Pollensa där romanen utspelas. Trevlig by vid havet. Men jag undrar över stavningen av namnet. I boken stavar ni namnet med ”s” (Pollensa). I min turistguide stavas det med ”c” (Pollenca). Googlar jag så hittar jag alla varianter: Puerto de Pollensa, Port de Pollensa, Puerto Pollenca, Puerto Pollensa och ganska ofta Port de Pollença och även Porto Pollenca. Vad gäller egentligen?”
Kommentar: Så förvirrande är det. Allt flyter i denna lyckliga by vid havet, där man pratar både spanska (”Puerto Pollensa”), den mer lösaktiga katalanskan (”Port de Pollensa”, ”Port de Pollença” eller Port Pollensa), engelska (”Port de Pollenca) och dessutom mallorquin som har sina rötter i gammelfranska, inte spanska och som stavar lite si och lite så, ofta ”Port Pollensa”.
Gunnar Fahlström skriver i ett mejl:
”Mycket, mycket intressant bok, har faktiskt aldrig sett nåt liknande. Jag vet inte om jag hänger med i allt men jag läser boken som en bok om läsandet av böcker. Böcker som få läser i dagens ”realtidskonsumtion” även av litteratur.
Hamnen i Puerto, Port de och Porto Pollensa...
Kommentar. Böcker flyter onekligen upp här och var i romanen. Här är ”de gamla böckerna” som inspirerat författaren, enligt efterordet:
Johan Asplund: Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Korpen 1987; Peter Benchley: Shark! Collins 2002 David Bodanis: E = mc2, MånPocket 2002; Jorge Luis Borges: Biblioteket i Babel, Bonniers 1993; Melwyn Bragg: Richard Burton, Forum 1988; Alain de Botton: Låt Proust förändra ditt liv, W&W 1997: Truman Capote: Bönhörd, Bonniers 1988; Rachel Carson: Havet, Tiden 1951; K Adlard Coles: Hårt väder till havs, Norstedts 1989; Alfred W Cosby: Att mäta verkligheten, SNS förlag 1999; Jacques Yves Cousteau: Det levande havet, Bonniers 1965; Graham Greene: Resor med moster Augusta, Pan 1990; Graham Greene: Självbiografiskt, Norstedts ePan, 2000; Richard Hamblyn: Molnens idéhistoria, Månpocket 2005; Ernest Hemingway: Farlig sommar, Bonniers 1987; Ernest Hemingway: I vår tid, Bonniers 1985; Ernest Hemingway: Den gamle och havet, Bonniers 1969; Heroditos: Historia, Norstedts 2008; Lars Hultgren: Hav Himmel Helvete, Nautiska förlaget 1997; Curzio Malaparte: Kaputt, New York Rewiew Books 1995; Milan Kundera: Skrattets och glömskans bok, Bonniers 1983; Olof Lagercrantz: Att läsa Proust, W&W 1992; Octavio Paz: Ensamhetens labyrint, Brombergs 2005; Nathaniel Philbrick: I hjärtat av havet, W&W 2000; Göran Schildt: Ikaros hav, Bonniers 1957; Michael Pollan: En andra natur, Pan 2000; Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt 1-5(7), Bonniers 1993; Oliver Sacks: Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, Brombergs 1998; WW Sawyer: Vad är differtial- och integralkalkyl, Prisma 1966; Henrik Tikkanen: TTT, Alba 1979; Virginia Woolf: Vågorna, Bonniers 1980
FÖRFATTAREN HAR ORDET: Vad kostar en roman?
Vilks vet vad konst kostar...
På Lars Vilks hemsida läser jag: ”En del gnällande har hörts från olika håll angående kostnaden för Uppsalaevenemanget (Vilks återupptagna föreläsning, PE). Närmare 800 000. Beloppet kan verka stort men stora konstinstallationer i stadsmiljö är alltid kostnadskrävande… Med tanke på alla stipendier som konstnär Vilks inte får och det faktum att han inte kan genomföra sitt projekt i utställningsform på några anständiga konstvärldsinstitutioner är det klart att han måste söka finansieringsstöd på annat sätt. Blott kan man tänka på den nu pågående och uppmärksammade Modernautställningen. 54 konstnärer, 3 curatorer och lång planering. Den lär nog kosta betydligt mer än mitt Uppsalaverk….”.
Av pekuniära skäl (särkilt i dessa årsbokslutstider) funderar jag då och då över detta vad konst får kosta. Eller snarare: hur räknar man ut värdet på ett konstverk?
I ”Tant Julia och författaren” berättar Mario Vargas Llosa om Goar Mestres kubanska medieimperium, som på sin tid sålde radioföljetonger över hela Latinamerika – efter vikt.
– Kan man sälja kött och smör och ägg per kilo kan man naturligtvis köpa manus på samma sätt, menade Mestres. Särskilt om det stora utbudet omöjliggör någon djupsinnigare textanalytisk värdebedömning.
– Det är klart, om det inte finns tid att läsa igenom texterna så finns det väl ännu mindre tid att sitta och räkna igenom alla orden, konstaterar författarens kompis Javier.
***
Alla erfarna skribenter vet att det är svårare att skriva kort än långt. 1959 fick Ernest Hemingway i uppdrag av Life Magazine att skriva en artikel om tjurfäktning. Beställningen gällde en artikel på tiotusen ord.
När Hemingway återvände från Spanien hade han skrivit 120 000 ord.
Redaktörerna suckade. Efter redigering publicerades en serie artiklar i Life på tillsammans 70 000 ord. Materialet publicerades senare i bokform. »Dangerous summer« finns i svensk översättning, Bonniers 1985. Hemingway fick betalt för sina tiotusen ord, men ingen kan förneka att värdet på hans leverans var större än så.
Ingen anade att det skulle bli hans sista bok.
Port de Pollenca. Kostnader i tjänsten.
Att ta betalt per ord funkade möjligen hjälpligt före datorns intåg, när skribenter tvingades renskriva manus på maskin. Det höll nere girigheten. Datorn har dock spätt på inflationsbrasan – undersökningar visar att dagens ordbehandlade texter är 25 procent längre än texter producerade med pekfingervals och tip-ex. Och texterna är knappast bättre, eller hur? Jämför morgontidningarnas ordrika Söndagsbilagor med t ex Jolos texter och vi inser varför det är ständig rea på journalistik. En ytlig okulär besiktning av dagens utbud av skönlitterära volymer visar att omfånget tycks följa samma kurva – oroväckande lik amerikanarnas osunda BMI-utveckling.
Frågan är då hur man tar betalt för text.
Jag har ingen aning. När jag sålde ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” till Beijbom Books var dealen enkel:
– Vi trycker skiten och betalar tryckningen via försäljningen av den första upplagan. Sedan delar vi fifty fifty på eventuell vinst. Och om fler vill läsa boken så trycker vi en upplaga till. Och en gång till…
Okej?
Nej, min förläggare Karl Beijbom skulle aldrig uttrycka sig så vulgärt. Men så enkel är dealen. Och det är jag nöjd med, tacksam som jag är över att ha tagit mig upp ur havet. Oss emellan har jag faktiskt hittat vad jag tror är slutet på en ny roman.
Det hände i Marrakech av alla ställen – och detta tack vare min kompis Robert Svensson, som berättade någonting, samtidigt som han serverade mig ett glas Captain Morgan. Vad det handlade om har jag glömt, vi satt i en vacker riad i en gränd i gamla Medina och plötsligt insåg jag att det naturligtvis är så här nästa historia börjar:
Hon var på väg till ett bröllop i södra Frankrike. Han hade somnat redan när tåget rullade ut från Potsdams centralstation.
Det skulle dröja innan de möttes.
Redan här undrar man dock över vad det kommer att kosta. Jag tänker inte på tryckfakturan, utan på resten. Jag tänker på Umberto Ecos råd i ”Vad kostar ett mästerverk?”
***
Det är svårt att ta betalt för konst, även om det inte är ett mästerverk. När det gäller måleri vet jag en del om detta. När jag säljer mina tavlor via ett galleri är det lätt. Det är bara att överlåta saken till galleristen. Hon eller hon tycks alltid veta vad färgen är värd.
Oftast mer än jag själv förväntat mig. Kanske beror det på att galleriet tar 50 procent av intäkten.
När jag säljer privat i ateljén är det svårare. Därför har jag förenklat hanteringen. Ungefär som Goar Mestres, men jag tar inte betalt per kilo utan per kvadratmeter.
– 1000 euro per meter duk, take it or leave it.
Det har gått ganska bra för mig (även om eurokursen på senare tid knappast stimulerat arbetslusten). Ofta undrar jag förstås om jag räknar rätt. Ibland undrar jag om jag inte borde räkna som Umberto Eco.
En del dukar har trots allt krävt en och annan flaska vin. Somligt har jag burit hem från resor till Medelhavet.
***
I sin essä ”Vad kostar ett mästerverk?” (Brombergs, 1987) utreder Eco de endo-socio-ekonomiska aspekterna på konstnärlig verksamhet, som alltför sällan uppmärksammas. Teorin går tillbaka på de studier som Eco utvecklade redan 1963 tillsammans med Roberto Leydi och Giuseppe Trevisani i bokhandeln Aldrovandi i Milano och som delvis, vilket Eco på intet sätt försöker dölja, delvis bygger på de studier som Andrea Mosetti samma år gjorde i ”Il Verri” (nr 9:1963) av de utgifter James Joyces hjälte Leonard Bloom hade haft för att genomleva den 16 juni 1904, den dag ”Ulysses” utspelas på.
Bloom älskade inälvsmat (”Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) och det var inte ens billigt sommaren 1904. Tillkommer allt annat Joyce låter sin hjälte slafsa i sig.
Redan här anar vi att teorin är basal: När man sätter pris på ett konstverk, roman eller dikt, bör man i första hand utgå från de kontantutgifter författaren/konstnären haft för att skaffa sig de upplevelser han eller hon beskriver i sitt verk.
Slutsatserna är intressanta.
De förskjuter så att säga perspektivet bort från tryckfakturor och priset på en rulle duk.
... men Umberto Eco räknar på ett annat sätt.man berättar o
Några exempel: För ”Klockan klämtar för dig” fick Hemingway inte särskilt mycket betalt. Och det var rimligt. Hemingways hjälte Robert Jordan hade trots allt tagit sig till Spanien som fripassagerare på ett godståg, kost och logi stod republiken för. Hjälten fick till och med gratis kärlek i sovsäck och slapp således utlägg för hotellrum per timme.
Vi ser genast en avgörande skillnad gentemot ”Över floden in bland träden”, påpekar Eco:
– Man behöver ju bara tänka på vad en enda Martini kostar på Harry’s Bar.
För att inte tala om den vad en pytteliten Bellini – tack vare Hemingway – numera kostar på samma bar i Venedig, där undertecknad dumt nog fick för sig att skriva ett kortare avsnitt av ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar?” (sid 265).
24 euro, för att vara exakt. Bellinin, alltså. Tillkommer dock flygresa Skavsta Venedig t o r, fyra nätter i Arkadius Pstrongs underbara 3-rumshotell Casa de Uscoli i Accademia med utsikt över Grand Canal, samt en och annan matbit på stans restauranger.
Vid närmare eftertanke bör vi här även räkna in kostnaden för John Berndts ”Fallande änglars stad”, i vilken jag läste att det var här i stan Ezra Pound gav den unge Hemingway rådet att skippa adjektiven (”Hur en man övervinner…”, sid 111).
Vad det rådet kostade, inklusive dricks, vet vi inte. Men i sin essä ger Eco ett antal andra exempel på dyra och mindre dyra upplevelser, som kommit på pränt. Ett ganska dyrt verk är Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” som mannen i havet ständigt återkommer till, ty ”för att umgås med familjen Guermantes dög det minsann inte med hyrd frack och lägg därtill blommor, små presenter, hotell med hiss i Balbec, droska åt mormor” etc etc.
Extremt billig över tid bör däremot Defoes ”Robinson Crusoe” ha blivit – en båtbiljett enkel resa. Lite tobak. Resten en massa vrakgods, bråte som rederiet rimligtvis tog kostnaden för via sin försäkring hos Lloyds i London.
Till och med Fredag serveras i berättelsen, tror vi oss veta, utan krav på övertidsersättning eller traktamente, blott lite respekt. I det perspektivet (bortsett från Onsdag, som inte är någon Fredag om än billig i drift) rodnar jag över hur pinsamt dyrt det varit att under alla år (1999-2009) hålla mannen i mitt hav flytande, innan denne slutligen räddas tillbaka upp på land i Port de Pollensas hamn av ett gäng långbenta franska sjuksköterskor.
Bellini på Harry's Bar: 24 euro per glas....
Ja, mannen i havet har inte haft så stora utgifter. Det mesta har flutit in mellan hans utbredda armar, inklusive PET-flaskan som hjälper honom flyta. Som ständig följeslagare har berättaren dock haft ganska stora utlägg: solstol, luncher, cigarrhyran av doktor Cervantes svärfars lilla lägenhet på Calle Faro 11, inspirerande böcker – inte minst resorna till den gröna ön i Medelhavet.
Men, men, men. Det som gjorts går inte att göras ogjort – särskilt inte efter korrekturläsningen när inget får ändras – och nån måste stå för fiolerna.
Du eller jag?
PS. Denna text är tillägnad min revisor Petter Gustafsson och bifogas årets bokföring (se skolådan med oredovisade kvitton från Illa´Dor, La Boveda, Makassar och Bar Coto).
Förresten, är det någon som vet vad en tågbiljett från Potsdam kostar?
Ny upplaga trycks på måndag
Ny upplaga. Nytt omslag?
(Lördag 18 december)
En ny edition av ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” går till tryck på måndag.
Den utgåvan börjar säljas i bokhandeln i slutet av januari. I veckan som gick kom den första vänutgåvan av romanen och av det finns fortfarande några exemplar kvar.
I bokhandeln kommer Peppe Engbergs roman att kosta ca 340 kr. Vänutgåvan får du köpa för 200 kr + ev porto om du vill ha den hemskickad per post.
Du beställer boken på http://www.flytande.se
PS. I skrivande stund är det ännu inte klart vilket omslag förlaget väljer för den nya upplagen. Skrålla ner och se vad andra tycker om olika förslag till omslag.
PS2. Bra idéer sprider sig själva. Läser i bladet att Alex Schulman fått en bra idé. Alex är en bra kille, hoppas han får lika mycket respons som vi fått.
Aftonbladet 15 december.
Tack för ett fantastiskt födelsedagskalas!
Engberg & Engberg blev hjärtligt firade (Foto: Meli Petersson Ellafi).
(Tisdag 14 december)
Releaseparty och vernissage. Trots att ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” knappt är född än (boken kommer ut i handeln i slutet av januari) har hon redan fått en massa vänner. Många kom till Obaren Sturehof och firade med mannen i havet, hajen och alla andra fula fiskar som dyker upp i romanen.
Några fastnade på kort.
Kollegorna Barbro Eriksson och Marita Asp från Stenbeckssfären.
Björn Engberg i havsblå tröja klistrade mest röda lappar på sina tavlor.
Unga paret Hong & Thomas Kanger.
Björn Engberg sålde de flesta av sina bilder.
Lasse Weiss och Anna Lindmarker köpte en julbok. Grill Rubys Micke Malmberg (t v) köpte även två tavlor av författaren.
Eventmakaren Thomas Dunér och PR-kollegan Kaj Flink.
Blivande Mallorcabon Greger Stenström, Carin Fredlund, Peter Granström, och Kenny Fredlund rymdes på samma bild.
Boo Ehlin ock kompisen Kenneth Wall fyndade både böcker och tavlor.
Friends Agendas Sara Morge och Robert Svensson umgås även på fritiden.
Reklammannen Niklas Svensson med f d kollega som blev fru Engberg.
Nöjd förläggare Karl Beijbom (t h) här med konstnären Casimir Djuric.
Björn Engbergs bilder gav vinzippandet en fin inramning.
Somliga behöll mössan på...
Vilket gäng: Camilla Karlsson, Carola Määttä, Bengt Ahlström och Marie Rudolphie.
Reklamprofiler: Christer Brunkell och Dick Nilson.
Johanna Engberg med brorsan Jonas Magnusson.
Mallorcaresenärerna Kenneth Dalin med hustrun Ingela Mårtensson.
Vimlade gjorde bl a Karin Södersten, Adam Petersson och CJ Larsson (up front).
Lotta Zetterqvist, som gjort original på boken, får en kram av okänd man med stil.
Även fröken Amelia Adamo dök upp på partyt i Obaren.
MTG-direktören Anna Berglund grubblar över mannen i badkaret och/eller mannen i havet.
Bengt Carlsson, Mathias Lindblad och Ludde Wadman sa hej leverpastej.
3 medieprofiler: Birger Marklund, Bengt Uggla och Mia Uggla.
Dr Anders Milton stöttar som vanligt sin kamrat till slutet.
Kajsa Nilsson, Marcus Eklund och TV4-redaktören Lillis Larsson (kan tala i mobil också).
MTG:s säkerhetschef Carl Höglund höll koll. Även på Malin Otterström.
Förläggare Karl Beijbom sparade inte på adjektiven i sitt tal till författaren.
PR-geniet Max Ney kom med mamma Eva Andersson-Ney.
Kerstin Engberg, America Vera Zavala och Karin Lindmarker.
I centrum som vanligt, Nina Ståhle från Scholz & Friends.
I mängden märktes b la DagensPS Jesper Carlsson och kvällens fotograf Meli Petersson Ellafi.
Mycket signerande blev det.
Tapas förstås, spansk afton.
Christer och Anja Tornerup hade så här kul.
Hjärtat hänger numera på väggen hemma hos Weissen.
Ett litet glas blev det även för skribenten.
Mattias Andersson och Stina Mansfeld.
Poeten Bengt Söderhäll ingår också i stall Beijbom.
Skribenten Anders Post och skulptören CA Carlson.
Storasyster Birgitta Lindh med maken Per.
Läshungriga gossar: Emil Spångberg, Micke Söderberg och Erik Engberg Jr.
Så tyckte 120 vänner om omslaget…
Hajarna dök upp i Röda havet lagom inför boksläpp i Stockholm. Slump eller tillfällighet? Björn Engberg har fångat hajarna i "Hur en man övervinner sin rädsla för hajar".
1 eller 2?
Åsikterna har varit många. Vill du vet vad ni tyckte? Skrålla ner till rubriken ”KOLLA KOMMENTARERNA, så tyckte…”
Tryck på ”120 kommentarer” och förundras…
PS. Välkommen på boksläpp & vernissage Sturehof 14 december kl 17.30 – ?
Undrar du över nåt? Skriv till flytande.se@gmail.com
PS2. Hajattacken i Röda havet – slump eller tillfällighet? Spekulationerna är i full gång: http://www.dagensps.se/artiklar/kronikor/peppe-engberg/2010/12/09/97522493/index.xml
FÖRFATTAREN HAR ORDET: Tack gode gud, för att du gav oss SMS
Allt försvann inte i havet. Björn Engberg har illustrerat romanen "Hur en man övervinner sin rädsla för hajar".
(torsdag 9 december, kl 11:20)
– Varför hör karln inte av sig!
När Les Miserables publicerades flydde Victor Hugo Paris. Han vågade inte stanna och höra vad recensenterna tyckte om hans roman.
Det finns dock bara en sak som är värre än veta – och det är inte veta. Efter en vecka skickade Hugo ett telegram till sin förläggare. Det löd kort och gått: ?
Efter ytterligare några långa dagar kom svaret. Det löd kort och gått: !
Succén var ett faktum och Hugo återvände till Paris. Man kan undra vad som hänt om förläggaren svarat med en mer neutral punkt (.). Eller ett minus (-)…
Nå. När jag idag smsar mitt försynta ”?” till Kalle Beijbom, gäller det en mycket basal fråga: Hur ser hon ut? Har hon alla sidor i behåll? Vilken hudfärg fick hon?
Faktum är att ingen av oss sett något provtryck på ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”. Det går fort när man roligt. ”Hon” kommer inte ut i bokhandeln förrän i slutet av januari, men vi ville sååååå gärna ge världen ett hårt paket till jul.
Alltså gick det här med en första vänupplaga snabbt, 7 december började Lotta göra original, Tina läste korr, Kerstin gjorde (flera) omslag, Kalle förhandlade med tryckerier – och jag nöp mig i armen.
Tryckeriet har lovat leverera upplagan på måndag – dagen före vårt releaseparty. Och även om Kalle Beijbom älskar böcker, ville han försäkra sig om vår gemensamma baby dög att visas upp utanför familjens förlåtande krets.
Därför tog han flyget till Vilnius för att se de första exemplaren födas ur tryckpressen.
Varför hör karln inte av sig!
(torsdag 9 december, kl 12:09)
SMS: Peppe, jag är lika nyfiken som du. Jag är på tryckeriet först i morgon kl 14. Då ska böckerna vara klara. Rapport så fort jag sett och bläddrat! K
(fredag 10 december, kl 14:03)
Äntligen ett SMS: !!!!!
Författaren på väg upp ur i havet (Positano 2005)
(fredag 10 december; kl 22:12)
Nytt SMS: Peppe, så bra, så snyggt, så nöjd.Nu på flygplatsen. Flyget 17:40 försenat till 22:30…
Sensmoral: Tack gode gud, för att du gav våra mobiler en SMS-funktion – och våra förläggare en känsla för superlativ!
PS. Nu har hållit henne mellan mina händer. Hon är knubbig och fin (380 sidor), blå och slät som en barnstjärt. Hon är min!
BOKFÖRLÄGGAREN HAR ORDET: Därför ger jag ut Peppes roman
Förläggaren (till vänster) här tillsammans med en annan av förlagets författare. Kalenderbitare kan notera att detta unika fotografi har tagits hemma hos Björn Ranelid av den författare förläggaren ohemult hyllar i sin text. (Bilden kommer att bytas ut så snart bloggmastern fått fram en lika snygg bild på författaren i fråga).
Romanen skrevs delvis på Capri i sällskap av denna randiga kompis, men förläggaren ser även de spanska dragen...
Det är synd om Mario Vargas Llosas, som inte kan svenska. Hade han behärskat ärans och hjältarna språk, hade julens stora läsupplevelse varit säkrad för nobelpristagarens del. Då hade han med njutning, skratt och litterär uppskattning gärna läst Peppe Engbergs sensationella debutroman: Hur en man övervinner sin rädsla för hajar.
En kärleksroman (lätt flytande). En bok om konsten att vara man.En originell och omtumlande, underfundig och underhållande berättelse.
Romanen utspelar sig på Mallorca. Men inte bara miljön är spansk. Detta är en roman, som hade kunnat vara skriven av en av de stora berättarna på spanska språket. Nu råkar Peppe Engberg skriva på svenska. Men han skriver med de spanskspråkiga författarnas värme, humor och berättarglädje.
Därtill är romanen illustrerad med teckningar, streck och figurer i blått på nästan varje uppslag. Och i mitten finns ett bildgalleri på 16 sidor på exklusivt papper där scener ur boken återges i färgstarka målningar. Tecknarpennan och penseln har sonen Björn Engberg hållit i.
(När läste du en illustrerad roman senast?)
Romanen – sammanlagt 376 sidor – har också 20 sidor Noter & Utvikningar, där läsaren i microberättelser kan bättra på sin bildning i allt möjligt, från litteratur till haj-vetenskapens hemligheter – och få roliga läsupplevelser på köpet.
(När läste du en roman med en omfattande notapparat senast?)
De flesta författare hastar igenom en roman under några månader, kanske upp till ett år. Peppe Engbergs debutroman är inget hastverk av detta slag. Detta är ett romanbygge som pågått i 10 år. Han har skrivit, skrivit om. Kastat. Börjat om. Kastat. Börjat om, skrivit ett kapitel då. Och ett kapitel då.
Ännu bara manus. Peppe Engberg fotograferad av CA Carlson i port de Pollenca 2008.
En dag kom en bokförläggare in i Peppes liv. Då tog det roliga slut. Förläggaren läste manuset och konstaterade. Boken är klar. Nu ger vi ut den. Du får två veckor på dig för den sista finslipningen. Man ska alltid lyda sin förläggare. Som inte bara ger ut böcker utan måste vara barnmorska och terapeut, hantverkare och krängare.
Nu är det roliga slut, för Peppe Engbergs del. Nu kan han inte längre dra sig undan högtider och familjeförpliktelser med förevändningen: ”Ursäkta, men jag måste skriva på min stora roman.” En replik alla i Peppe Engbergs stora familj är så trötta på att behöva höra.
Men nu börjar det roliga för tusentals läsare. Som en efter en kommer att upptäcka en ny berättare. En sensationell debutant. En fullfjädrad författare.
Och sanna mina ord: julen 2011 ska Mario Vargas Llosa kunna läsa Peppe Engberg: Hur en man övervinner sin rädsla för hajar. Ty då finns den utgiven på spanska.
Världen ska häpna, och Peppe Engbergs liv blir aldrig mer detsamma.
Karl Beijbom
Bokförläggare
Beijbom Books
14 december: Vin, boksläpp och vernissage
Det är alltså sant: Jag har skrivit en bok. Nej, det är absolut inte ännu en thriller om den pratade klassen (politik/media), som mina journalistkamrater roar sig med att skriva. ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” är bara en lätt flytande kärleksroman om konsten att vara man.
Tror jag.
Det vill jag fira genom att hälsa just dig (och honom/henne du inte går någonstans utan) på lite vin, boksläpp och vernissage.
När: 14 december kl 17.30–.
Var: Obaren, Sturehof
Kom förbi. Drick vin, träffa vänner och vänners vänner. Betrakta Björn Engbergs fina målningar ur boken. Och lite till.
Utsikt från takterass där berättaren mötte Dr Cervantes.
”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar” kommer i bokhandeln i slutet av januari (Beijbom Books). Men denna magiska afton släpper vi en mycket begränsad och signerad upplaga till vänner och vänners vänner.
PS. Jo, Jag råkar fylla år 14 december, men skippa presenten du ändå inte hade tänkt köpa. Ta med lite kontanter och gå hem med en bok…
Kan du inte komma? Så lätt ger jag vi oss inte. Skicka din adress så skickar Beijbom Books ett ex – du betalar 220 spänn på bankgiro när du fått boken (du spar en hundring, men missar det spanska vinet).
Peppe Engberg
Flytande.se@gmail.com
PS. Kolla nedan vad ni tyckte om omslaget (kommentarerna)…
KOLLA KOMMENTARERNA: Så tyckte ni om omslaget…
Om du undrar så har du flutit upp i en nyöppnad sajt. Den handlar om en roman om konsten att vara man. Om kärlek och andra fobier. ”Hur en man övervinner en rädsla för hajar” är en ännu opublicerad skröna.
Den börjar så här:
I slutet av sommaren flyter en man in i vår bukt på Mallorcas nordöstkust. Han viftar med en tom plastflaska och det växer havsfänkål på hans bröst. Ur ett öra plockar han fram små vita musslor och han erkänner omgående för polisen att han smugglat hallucinatoriska växter. Underligast av allt är att mannen har en haj på släp efter sig. Hajen mäter drygt fyra meter och ett foto av den stora besten hänger numera på kvarterskrogen Cap de Cántó i Port de Pollensa. Solen har gjort honom nästan blind, men efter omständigheterna är mannen i god fysisk form. Han är förvirrad och han tas in på en klinik för posttraumatisk behandling.
Det tog honom tio år att skriva boken. Vilket omslag vill du marknadsföra den med?
Vad tycker du?
Skriv 1. eller 2. i kommentarfältet (se ovan till höger) . Där kan du även se hur många andra röstat.
Din röst avgör!
Hur en man övervinner sin rädsla för hajar 
